Är man musikpirat så är man…

Redan långt innan lagstiftarna kunde stava till Napster, P2P eller piratbukten satt jag och laddade ner musik för fulla muggar. Ibland laddar jag ner även nu för tiden när det är något som skulle passa in bra i min samling som plockades ihop innan det blev olagligt.

Ibland frågar man sig själv varför man inte köper musiken istället, och kommer allt som oftast fram till tre slutsatser:

  1. Det är svårt att få köpa musik, exempelvis vägrar CDON att sälja till mig eftersom jag redan har ett konto på mitt personnummer, men kopplat till en gammal e-postadress och jag kommer inte ihåg lösenordet. Det innebär att jag inte kan starta upp ett nytt konto. De vill inte ha mig som kund med andra ord.
  2. Vart får jag tag på den musiken jag vill köpa? Extremt sällan så finns de låtar/skivor jag vill köpa att få tag på.
  3. Lyssnar jag inte på det som  de kör på överkommersialiserad radio så får jag betala mycket dyrt för musiken. Britneys senaste album får man nästintill med på köpet till ett Happy Meal på LeDonc, men flertalet singlar jag köpt måste importeras från andra länder och kostar förskräckligt mycket pengar. Det hade varit enklare att tanka ner på TPB och få kontouppgifter till artisten direkt för att föra över pengarna.

Just nu lyssnar jag på Talla 2XLC – Carry Me (Martin Roth Full On Trance Remix), hittar du var jag köper den singeln för mindre än 200 SEK så slår jag till direkt!