Close

Artister visar sitt stöd för IPRED

Det var ju knappast något förvånande bakom att det finns flertalet artister som i samlad grupp går ut och förklarar att de blir bestulna.
Jag tvivlar inte på att flertalet, om inte alla, har förlorat en eller annan krona genom att folk laddat ner deras material istället för att köpa grejerna.

Sedan klagas det på att piraterna skulle ha det som en förklaring att de ogillar IPRED för att de är oroade över sin personliga integritet.

READ MY LIPS: det finns de som inte är pirater som räds musikindustrins metoder. Är själv en sådan.
Kolla exempelvis på de fall i USA där tanter som aldrig hört talas om internet som fått utpressningsbrev från RIAA/MPAA. Betala nu eller riskera att bli stämd på x miljoner dollar.

Är det vad vi vill ha i Sverige?

Går denna lag igenom så är det ett otroligt gott tecken på att lagefterlydnad lejs ut på entreprenad hos varje välbeställd lobbygrupp som orkar engagera sig lite. Och stöttar Folkpartiet, som jag visserligen inte skulle rösta på, detta så vet vi att de en gång för alla gett upp innebörden av liberalism.

Är det så mycket svårare att lägga sin ansträngning på de organisationer som tjänar pengar på att förmedla upphovsrättsligt skyddat material och samtidigt tjänar pengar på det? Jag förstår att artister blir sura när deras material hamnar på Youtube, och jag stöttar att de kan ta sig rätten att ta bort materialet. Men om en 14-årig bloggare ska tvingas lägga timmar på att ta reda på om ett klipp på Youtube har lagts ut med artistens goda minne, sådana artister finns faktiskt, innan han eventuellt hjälper till med marknadsföringen för att inte riskera att bli stämd så biter upphovsrättsindustrin sig återigen i svansen.
Då är det alltså den lite mer gammeldagsa upphovsrättsindustrin jag syftar på, sök på sommarplågan Ella Elle på Youtube och du inser att det är ett bland massor av exempel där en artist som troligen tjänar pengar som använder Youtube för sin egen marknadsföring (tror hon, Kate Ryan i detta fallet, tycker jobbet lönar sig bättre än att skotta snö på nordpolen i alla fall).

Antagligen tycker Eva Dahlgren, som stödjer uppropet för IPRED, att jag borde fängslas om nu Kate Ryan som jag länkar till skulle ångra sig med sin publicering.

Följande citat sammanfattar ett grundläggande missförstånd bland många kulturarbetare, konstnärer med flera yrkesgrupper:

“Alla vi jobbar stenhårt med det vi håller på med. Att någon annan då ska kunna använda de grejerna, lägga upp dem på en egen sida och dra in en massa reklampengar – på min bekostnad – det känns väldigt konstigt, säger Henrik Rongedal.”

Här har vi en grundläggande marknadsekonomisk läxa att lära vissa personer, felciterade eller ej, och det är att man får inte betalt för hur mycket man anstränger sig utan för hur pass stort kommersiellt genomslag produkten av ens arbete får.
Om de nu saknar det gamla systemet med en kung som välgörare och finansiär så vore det bättre om de la sin ansträngning på en tidsmaskin istället, de lär aldrig få ett större folkligt stöd för att via konstlad väg få betalt – via skatt (till operahus, teatrar m.m.) eller låtsasskatter som kopieringsavgiften som ligger på de flesta inspelningsbara media man kan köpa.

Om jag slutar min konsultanställning och istället skottar snö på nordpolen 16 timmar om dygnet så förtjänar jag inte på grund av min ansträngning något betalt, det är bara om det finns någon som ser ett värde i det jag gör som jag förhoppningsvis kan få betalt.

Jag är trött på att höra detta gnäll från de som jobbar med kultur. Det verkar nästan som att de ibland kräver en statslön på grund av de osjälviska gärningar de gör som, enligt dem själva, är själva limmet som får samhället att hålla samman och fungera.
Det är dags för vissa att vakna upp – svårare än så är det inte.

Läs mer om IPRED

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *