Kapitel 1: Webbens historia och framtid


Du läser nu boken Webb­strategi för alla.
Gå till bokens innehålls­förteckning ›

En kort introduktion till vad som hänt i webbens utveckling och vart webben är på väg i den omedelbara framtiden. Många av oss webbarbetare har fortfarande mycket att lära av historien då de flesta nya tjänster är varianter på väldigt gamla lösningar fast i ny skepnad.

Välkommen till den första delen av boken!
Vi börjar med en rekapitulation om webben som företeelse. Här kommer vi gå igenom vad som är speciellt med webben, till skillnad från vad internet hade att erbjuda innan, och vilka generationer av webben som kan identifieras. Det är lika bra att redan nu ta upp att internet och webben som begrepp inte bör klumpas samman som det så ofta görs. Internet är infrastrukturen, nätverket och alla sammankopplade maskiner som kan kommunicera med varandra.

Webben är strikt sett en tjänst bland många andra som använder sig av internet som kommunikationskanal. För att utforska webben använder man en programvara som kallas för webbläsare, med denna skickas och hämtas information över internet.

På grund av webbens inkluderande och ostyrda natur stöter de flesta av oss på webbplatser som kommit olika långt i utvecklingen, eller i olika utsträckning dragit nytta av nyfunna trender. Nu ska vi gå igenom den utveckling webben haft så här långt. Here goes…

Webb 1.0 – ett nätverk av dokument

Denna idag så självklara skapelse kom till först 1990 i och med att Tim Berners-Lee och Robert Cailliau skrev ett förslag till sin arbetsgivare, forskningsorganisationen CERN, som sammanfattar webbens startpunkt. De ville använda hypertext:

”…to link and access information of various kinds as a web of nodes in which the user can browse at will…”
w3.org/Proposal.html

Hypertext betyder att det är mer än, eller bortom, vanlig text. Med andra ord uppmärkningsspråket HTML (Hyper Text Markup Language) som utgör grunden för att presentera information, visa bilder och koppla samman olika resurser på webben.

Berners-Lee släppte 1990 webbläsaren WorldWideWeb men det var först senare med Mosaic, senare kallad Netscape, som webben blev en angelägenhet utanför de akademiska kretsarna.

Internet saknade inte tjänster innan webben kom till, men det var svårare att få ett meningsfullt sammanhang på grund av alla olika standarder, dokumentformat och protokoll. Bland annat fanns följande tjänster på internet:

  • Gopher som distribuerade, sökte i och hämtade dokument över internet.
  • Name/Finger vilket gjorde att man kunde få reda på detaljer om personer och om de var ”online” på arbetsplatsen så man kunde mötas.
  • FTP där man kunde samarbeta kring dokument. En något bökig version av gemensam hårddisk på nätet.
  • E-post för att kommunicera mellan två eller fler individer.

Webb 1.0 bygger vidare på alla dessa tidigare tjänster och härstammar i förlängningen från telegrafen. Den stora skillnaden är att webben är mer utvecklad och mer tillgänglig för allmänheten.

Karaktärsdrag för webb 1.0

Genom sin sammanlänkning av dokument framstod webben som ett elektroniskt bibliotek som man kunde ta del av på distans. Istället för bibliotekarier erbjöds sökmotorer och länkkataloger. Webbaserade tjänster som Yahoo och Hotmail gjorde att e-post började användas i andra sammanhang än arbete eller studier.

Webbdesign 1.0

Bild 1: Ungefär så här såg många webbplatser ut på nittiotalet. Sveriges Radios webbplats från 1996.

Bild 1: Ungefär så här såg många webbplatser ut på nittiotalet. Sveriges Radios webbplats från 1996.

I inledningen nämnde jag ordet generationer snarare än versioner trots numreringen. Det beror på att webbplatser av olika generationer lever sida vid sida då inte alla anammar nyfunna designkonventioner, eller för den delen ens uppdaterar gamla sidor som publicerats för länge sedan.

Saker man sällan ser på efterföljande generationer av webben är bland annat:

  • Dålig typografi. Centrerad brödtext, vilket är svårt att läsa då man lätt tappar bort sig vid radbyte. Många webbplatser hade dessutom seriffer, teckensnitt med klackar, vilket fungerade dåligt på den tidens skärmar.
  • Besöksräknare som syns publikt. Det argumenterades ofta för att man ville visa besökaren att någon, gärna många, hade varit där tidigare.
  • En undersida med länkar tycktes vara obligatoriskt. Inte sällan var länkarna knappast relevanta för vad sidan handlade om utan mer av hjälpsamhet gentemot besökaren. Exempelvis var det vanligt att webbplatser länkade till AltaVista, vilket var dåtidens gigant inom sök, och att diverse mer eller mindre logiska länkbyten gjordes mellan webbplatser för att driva trafik till varandra. Läs på om webbringar ska du se hur man fick trafik innan Google.
  • Bakgrundsbilder. Ofta var det smaklösa val av bakgrundsbilder, inte sällan ett fotografi eller illustration, som egentligen bara gjorde webbplatsen rörig och svårläst.

Vanligt var också att webbplatserna hade konstruerats för vissa särskilda skärmstorlekar, design med hjälp av tabeller, och fungerade olika bra i olika webbläsare. Inte att förglömma alla bakgrundsljud, som började om på nytt vid varje sidvisning, och de helt meningslösa animerade ikonerna för bland annat e-postlänkar.

I slutet av nittiotalet började sajter dyka upp som byggts helt med tekniken Flash. Vissa av dem hade ett extraordinärt fokus på nyskapande design, men användbarheten och innehållet var däremot inte lika prioriterat.

Webb 1.0 var verkligen amatörernas afton då allt för få var kvalificerade att konstruera användarvänliga webbplatser, det var en omogen bransch helt enkelt. Webbplatserna var oftast inte mångsidiga nog att anpassa sig efter besökarens behov eller tekniska förutsättningar.

Personligen är jag tacksam för att den webbplatsen jag byggde 1998 om egyptisk mytologi är borta från webbtjänsten Tripod. Den innehöll mycket av det jag idag skulle rodna över om någon sett, centrerad grå text på rörig svart bakgrund och djävulen med en eldgaffel som animerad GIF-bild i sidfoten.

Nästa generation av webben höjde nivån en hel del. Satte ett fokus på användaren och näringslivets försök att förstå webben började med en ekonomisk bubbla.

Webb 2.0 – den engagerande webben

Begreppet webb 2.0 myntades vid millennieskiftet och skulle beskriva den webb många tyckte skiljde sig från de tidiga webbplatserna. Kännetecknet var att det var enklare att delta på webben genom privata bloggar, wikis och att webben blivit mer social än tidigare. Webbstandarden hade utvecklats så användare av webben kunde prenumerera på inlägg från webbplatser utan att lämna ut sin e-postadress, man kunde se på video och bättre tjänster kunde tas fram som exempelvis gav oss sökordsförslag.

Så kallade mashups började dyka upp, ett arbetssätt när man återanvänder en eller flera externa tjänster för att skapa något nytt. Vanligaste exemplen på detta är att inkludera något från Google Maps eller Youtube på sin egen webbplats.
Samtidigt hade användningen vuxit så pass mycket att det började finnas ekonomiska motiv att fokusera på användarens upplevelse, exempelvis i webbshoppar, och allt oftare stötte man på genomtänkt design på webbplatser.

Fakta:
Vid millennieskiftet hade nästan var tredje person i den utvecklade världen tillgång till internetuppkoppling och merparten av dessa kunde ta del av webbens innehåll. Globalt var det 7 % som hade tillgång till internet.
Källa: ITU.

På grund av de nyfunna möjligheterna att tjäna pengar på en väldesignad webbplats började allt fler mäta och analysera hur besökarna använde webben. Dessa mätningar användes för att optimera navigationsstruktur, förenkla genomförandet av betalningar i webbshoppar med mera.
Jämsides med de sociala möjligheterna bidrog webb 2.0 också till att bli mer funktionell, vilket bland annat märktes på det ständigt minskande behovet att installera program på sin dator. Nu räckte det med en webbläsare för att jobba i kontorsprogram eller annat som tidigare krävde en installation på din dator.

Under denna period började webben även nå ut till fler än de som satt vid en skrivbordsdator med fast internetuppkoppling. Genom att mobilt bredband lanserades och en ökad användning av bärbara datorer, mobiler och surfplattor förändrades synen på när, var och hur man använde webben. Från att ha varit bunden till en uppkoppling hemma, på jobbet, i skolan eller på ett internetcafé under semestern gick man till att kunna vara uppkopplad i vilken miljö som helst. Till och med på springande fot mot busshållplatsen med en ostmacka i den andra näven.

Fakta:
Mellan 2007 och 2013 centraliserades hälften av webbens besök, från tusentals webbplatser till endast 35 stycken.
Källa: Nielsen/The Connectivist.

Karaktärsdrag för webb 2.0

Med intåget av det som kallas för den sociala webben kom information och användare att samlas som flugor kring ganska få sockerbitar jämfört med tidigare. Exempel på det är Myspace, Wikipedia, Youtube, Spotify, Twitter, Facebook och WordPress. I och med denna centralisering av användare på ganska få tjänster kunde samma inloggningsuppgifter användas på flera olika webbplatser, exempelvis att använda inloggningen till ett socialt nätverk för att lyssna på musik på en helt annan tjänst.

Många webbplatser samlade allt mer information vilket gjorde det lättare att utforska närliggande information och allt mer tid kunde spenderas på en och samma webbplats, som i extremfallet Wikipedia. Tidigare var det mer linjär navigering mot ett förväntat mål, nu kunde man istället finna mängder med relaterad information oavsett vilken undersida man befann sig på.

Något man sällan tänker på med andra generationens webb är att man som användare faktiskt gör färre fel eller behöver börja om på nytt. Mycket av detta har med teknikutvecklingen att göra. Förr i tiden fick man till exempel inte sökordsförslag under tiden man formulerade en sökfråga på en sökmotor. Inte heller fanns konceptet med ett rörligt nyhetsflöde som på Facebook och Twitter, eller notifieringar om nya meddelanden. På den tiden fick man ladda om sidan på nytt för att se om något förändrats.

Webbdesign 2.0

Bild 2: Hjälpsamma sökordsförslag på Amazon.com

Bild 2: Hjälpsamma sökordsförslag på Amazon.com

Bland de saker som började dyka upp samtidigt som andra generationens webb finner man:

  • Rörliga annonser och Adobe Flash. Inte sällan var servrarna som skickade annonserna överbelastade, vilket gjorde sidornas laddningstid onödigt långa. Vissa användare tröttnade på dessa annonser och installerade tillägg i sina webbläsare som blockerade all annonsvisning.
  • Sökordsförslag som hjälpte till att formulera rätt sökfråga direkt.
  • Sökfälten placerades överst på sidan. Detta var egentligen ingen nyfunnen kunskap men genom användartester insåg många att en stor andel användare har en fallenhet att vilja söka det första de gör – då behöver sökfältet vara synligt direkt – alternativt vara lätt att hitta sökfunktionen när de gett upp navigeringen.
  • Anpassad navigation efter besökarens historik. Med hjälp av viss övervakning av besökarna började man presentera genvägar och tips till vad denne borde vara intresserad av. Bland annat hos Amazon.com tipsas det på startsidan om böcker man läst om på webbplatsen men ännu inte köpt.
  • Strömmande video, kartor och sociala tillägg. Förutom att allt fler började bädda in videoklipp på sina webbplatser blev det allt vanligare att kontaktuppgifter kompletterades med en funktionell karta från exempelvis Google. Andra vanligt förekommande inbäddningar, med hjälp av mashup-teknik, var att ta del av avsändarens sociala flöde på Facebook, Twitter etcetera men också gott om knappar för att följa, retweeta, lägga sida i läs-senare-lista och gud vet vad för mer extrafunktioner man sett.

Webb 3.0 – ett nätverk av data eller ”den semantiska webben”

För dig som inte är bekväm med begreppet semantiska webben betyder det i all korthet att innebörden av information finns bevarad på ett sätt som till och med maskiner förstår. Det kan vara att en serie siffror faktiskt är ett datum, eller att en omnämnd ort taggas upp med sin geografiska plats.

Fakta:
2008 var 61 % av befolkningen i den utvecklade världen uppkopplade och 23 % globalt.
Källa: ITU.

Det är fortfarande högst diskutabelt när tredje generationen av webben började existera, men om man räknar med användningen av Microformats som teknik för att beskriva data som bäddats in i övrig information blir det runt 2008.

Ordlista – Augmented reality: Förstärkt eller förbättrad verklighet. Exempelvis där man med teknik kan lägga information från nätet som ett lager ovanpå den fysiska verkligheten genom visuell teknik som skärmar, taktil teknik som armband m.m.

Definitionen av webb 3.0 varierar väldigt mycket. Vissa anser att vi redan är där medan andra tycker det är en bra bit kvar, somliga menar att ingen kommer märka att någonting alls har förändrats – den gamla vanliga webben blev bara lite bättre.

De gemensamma nämnarna är att det handlar om kunskap, innebörd och relevans utifrån användarens personliga perspektiv och enskilda behov. I det ryms personalisering som i att tjänster anpassar sig efter användaren, att all information som används är beskriven på ett semantiskt sätt så den kan användas i ett brett perspektiv och vidareutnyttjas av andra.

Teknikerna för tredje generationens webb finns redan. På webbsidor kan standarder som Microformats och Schema.org beskriva mer exakt vad informationen handlar om, exempelvis för sökmotorer. Där erbjuds sätt att märka upp information som geografiska platser, kontaktinformation, recensioner och mycket mer.

Kanske ännu intressantare är konceptet bakom det som kallas länkad data. Det går i korthet ut på att webben kan betraktas som en samling öppna databaser som följer standarder så till den milda grad att olika organisationers databaser kan kombineras för att skapa ny kunskap.

I och med att informationen är bättre strukturerad och följer givna standarder kommer den kunna vidareutnyttjas av andra tjänster. Ett användningsscenario är hur framtida tjänster ska kunna presentera information till en kontext skaparen inte har kontroll över – eller ens förstod när informationen skapades. Det kan vara en HUD (head-up-display), som Google Glass med väldigt begränsad yta, men lika gärna någon annan form av användning med extrema krav på precision på informationen, vilket framtidens augmented reality-lösningar kommer dra nytta av. Det är helt ogörbart att använda klassisk sökteknik då det blir ett överflöd av information som får för låg relevans för användaren, det blir ett problem på en liten skärm – om det ens finns en skärm.

Tredje generationens webb gör teknik och information mer följsam ute i verkligheten. Du kommer inte längre tänka på att aktivt ta fram mobilen eller sätta dig vid skrivbordsdatorn då du redan är informerad och allt redan är synkroniserat. Du kommer också att i mindre utsträckning leta efter information då tjänsterna kan meddela dig om det är något du behöver veta.

Karaktärsdrag för webb 3.0

Många är säkert bekanta med det geosociala perspektivet på data, alltså att information är geografiskt märkt så en användare kan avgränsa sin informationssökning till det som finns eller skapats i närheten av där man befinner sig för stunden. Detta finns bland annat på geotjänsten Foursquare där allt utgår från användarens position, men också på Googles sociala nätverk Google+ där man kan se vad folk i ens närområde delar med sig av.

Genom att exempelvis webbshoppar vet så mycket mer om dig och ditt användningsmönster kommer du få riktade erbjudanden baserat på vem du är, var du är och allt annat som kan göra innehållet mer pricksäkert. I vissa webbshoppar finns redan personaliseringsfunktioner som föreslår inköp av sandaler framför vinterjackor i december om du råkar befinna dig tillfälligt i Australien.

Kanske viktigast med webb 3.0 är att tjänster nu kan vara mer precisa i att förstå och vägleda sina användare fram till kunskap. WolframAlpha är ett exempel på sökmotor, den kallas ofta för svarsmotor, som försöker ge riktiga svar på frågor snarare än att lämna en lista på vad den tror eventuellt kan vara relevant i sammanhanget. Detta gör den genom att ha strukturerad kunskap som är maskinläsbar – maskinen kan alltså kombinera fakta till kunskap på förfrågan. Något många inte känner till är att Wikipedia bakom kulisserna har mycket av sin information på detta strukturerade sätt.

Webbdesign 3.0

Bild 3: Google kompletterar sitt sökresultat med verifierade fakta i högerkolumnen.

Bild 3: Google kompletterar sitt sökresultat med verifierade fakta i högerkolumnen.

Möjligen är det lite tidigt att komma med exempel på hur tredje generationens webbplatser ser ut. Det man kan konstatera är dock att det finns innehåll som har en förbluffande träffsäkerhet på relevans efter vad man letar efter. Hos Google kan man se detta ute i högermarginalen om man använder en skrivbordsdator, det är vad som kallas för Knowledge Graph-blocket. De har helt enkelt kompletterat sin vanliga lista av relevansstyrda gissningar med fakta.

Bild 4: WolframAlpha ger fakta om sökordet "danzig".

Bild 4: WolframAlpha ger fakta om sökordet “danzig”.

När WolframAlpha svarar på frågan om ortsnamnet Danzig hänvisas det till det nya namnet Gdansk. Den vägleder omedelbart till annan information den känner till nämligen att Danzig också är en artist och ett musikalbum. Det är helt enkelt ingen konventionell sökning utan snarare utforskar man en välstrukturerad kunskapsmassa. Jämför detta scenario med de miljoner träffar du skulle få på Google med samma fråga.

Webbdesign av denna generation kommer nog mestadels kännetecknas av att allt fler webbplatser kommer ha mer relevant innehåll placerat mitt i blickfånget. Fler webbplatser kommer ha tillgång till mängder av strukturerad data och korslänkning likt den inom Wikipedia blir mer vanligt förekommande på fler webbplatser.

Webb 3.0 är då information till sist kan leva sitt egna liv. Webben blir en plattform av sammankopplad kunskap att dra nytta av – inte bara en social plats för att kommentera videoklipp på katter.

Detta görs med en strukturerad informationsarkitektur och det är nästa ämne i denna lilla bok.

Fortsätt läsningen i kapitel 2 – om informationarkitektur ›

Hoppa till andra kapitel