Checklistan: Följa W3C:s rekommendationer för HTML, CSS och Javascript

Del 9 av 13 för att argumentera för checklistan som fokuserar på webbprestanda och användbarhet.

Nästan alla webbplatser består av HTML för sitt innehåll och struktur, CSS för hur det ska se ut visuellt och Javascript för att stödja interaktion. Det finns flera sätt att skriva kod i dessa språk men det finns också rekommendationer. Att se till att ens kod fungerar i så många webbläsare, för så många som möjligt utan att ställa en massa krav är det som kallas för att man följer webbstandard. Webbstandard är en god praxis att följa om man inte har exceptionellt goda skäl att göra något annat.

Ok, men hur vet jag att vi följer webbstandard?

Ja det finns ingen certifieringsorganisation (vad jag känner till) som delar ut Ok-stämplar till dem som följer webbstandard. Det är nog åtminstone i juridisk mening ett alldeles för luddigt begrepp för att sammanfatta allt som ska stå i ett avtal mellan beställare och utförare.

Istället får man koka ner det till att följa de rekommendationer standardorganisationen W3C (World Wide Web Consortium) satt upp för den gränssnittskod som skickas till besökarna.

Följer man rekommendationerna ökar sannolikheten att det ser ut som det ska och fungerar oavsett vilken webbläsare eller typ av enhet användaren väljer.

Men alla fräna nymodigheter jag vill använda då?

En nyttig motvikt till allas nyfikenhet på att testa nya häftiga möjligheter är lagstiftningen som kom vid årsskiftet – att det är diskriminering att hindra folk från att ansluta till webben.

Ett sätt att försöka jämka ihop flera intressenters behov är att utgå från designstrategin kallad progressive enhancement. Den går ut på att standardläget är att alla ska vara välkomna, utan att försämra funktionsnedsattas upplevelse kan (om tekniska förutsättningar finns) vissa finesser erbjudas.

Ett ytterst simpelt exempel på detta är hur CSS 3 fungerar i webbläsare, stöds det inte visas inte runda hörn på boxar, det försämrar inte den grundläggande upplevelsen för någon utan möjligen berikar den för vissa.

En annan designstrategi är graceful degradation, den börjar till skillnad från progressive enhancement från andra hållet – att finesser skalas bort utan att ställa till det.

Min personliga rekommendation är att köra progressive enhancement men att tänket från graceful degradation används i felhantering och de felmeddelanden man lämnar ut till användare.

Länktips

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *