Kristian Norling inleder Intranätverk 2013.

Reflektioner efter årets Intranätverk

Min spontana reaktion på föreläsarnas dragningar var att intranät idag är att jobba för den digitala arbetsplatsen. I det ingår många frågeställningar som kanske inte är helt givet om man primärt jobbat med externa webbar de senaste åren, förändringsledning bland annat. En hel del exempel på misslyckanden kom på tal, ofta om hur intranätprojekten inte lyckats hantera användarnas förväntan, blivit motarbetade eller haft en styrgrupp som varit oförmögen att ta beslut. Värt att notera att många goda exempel togs upp även fast misslyckanden nog är mer lärorika i mitt tycke.

Intranät har några gemensamma svårigheter med informerande externa webbar, bland annat att de är svåra att värdera i kronor och ören. Vad är det värt att ha ett välfungerande intranät? Kostar det något om det går ner i en timme? Exakt vad riskerar organisationen om man struntar i att ens ha ett intranät?
Flera av föreläsarna har ställt dessa frågor ute hos organisationer. Ibland var svaret från nästan hundra procent att de mycket väl kan sköta sitt jobb även om intranätet var nere en vecka i sträck.
En annan svårighet, som känns knepigare att lösa på ett intranät, är att det gärna blir en massa färgstarka åsikter om hur informationen ska struktureras eller vem som äger informationen. Många gånger har kommunikationsavdelningen av historiska skäl fått äga hela frågan med intranätet. Men som Fredrik Wackå varnade för så finns risken att en redaktör primärt gillar att skriva, framför att hjälpa till med kunskapsspridningen eller vägleda till servicefunktioner på intranätet.

Vad är det som motiverar att redaktören skriver en nyhet?

Att något tillräckligt viktigt har inträffat som berör många nog, eller att “den senaste nyheten börjar bli gammal”? Exempel på den senare varianten har jag hört hur ofta som helst (och faktiskt levt lite efter när jag drev festivalinfo.se).
Fredrik föreslog att man skulle kalla dem för serviceredaktörer istället. Det borde väl göra det klart för oss vilken funktion som ska fyllas.

En annan sak som många nog misslyckats med är användbarheten, då inte bara i informationen men också i funktion och syfte. Jonas Söderström, Mr Jävla skitsystem, närmade sig detta på flera sätt men kontentan var i mitt tycke huruvida det är värt det för användaren att besöka intranätet. Användbarhet kokar ner till att något ska göra nytta, vilket kan vara information eller en aktivitet, och att den som är tilltänkt ska klara av att utföra det.

Vad på intranätet kan göra nytta, egentligen?

En intressant variant de testade var att ha en speciell utgåva av intranätet på fredagar, lite inspirerade av söndagsutgåvan av tidningen. Fredagsutgåvan hade ett speciellt innehåll som fått mer kärlek än det övriga och designen kommunicerade tydligt att det var fredagsutgåvan. Ett utmärkt sätt att försöka sammanfatta veckan och kanske lära användare att de åtminstone ska försöka hinna med veckosummeringen på intranätet. Låter väldigt lämpligt för att ha en kuratering av veckans händelser och möjligen den där medarbetarintervjun som tycks vara så populär.

Martina Törnell från Region Halland pratade mycket om det man känner igen från VGR. Bland mycket annat att första versionen av ett intranät gör att man egentligen inte kommit någonstans, det är då jobbet börjar på riktigt. Sen har de samma naturliga fallenhet som organisation att vilja strukturera allt efter organisation och inte ämne, att alla delar av organisationen tror sig vara så otroligt unika.

Anders Wengelin från NetRelations slog ett slag för webbanalys, att skilja på kvalitet och kvantitet. Om jag skulle gissa så misstänker jag att många redan mäter användningen av sina intranät men väldigt få analyserar den insamlade informationen. Det är förstås bra att samla data, men det finns anledning för alla inblandade i intranät att visa lite intresse för webbanalys. Redaktörer kan ofta få värdefull återkoppling om vilken typ av text som fångar uppmärksamhet, att skriva rubriker och inte överskrifter alltså.
De som utformar självservice, eller andra funktioner, kan ha god nytta av var användaren lägger sin tid, eller försvinner från sidan. Kan tyda på problem med användbarheten.
För kommunikationsarbetet i stort är det bra att veta genomslag för viss information. Har ytterst få tagit del av en viktig informationsmängd kan man välja att förmedla det på andra sätt.

Fem UX-trender togs upp av Åsa Wendel från inUse. Essensen av det var nog följande:

  1. Design som anpassar sig. Alltså följsam/responsiv webbdesign.
  2. Skroll är det nya klicka. Att paginerade sökresultat är rätt utdaterade, fyll på och skrolla vidare bör vara designen. Inte helt knepigt då många publika tjänster fungerar så, och inte bara Facebook.
  3. Hastighet, hastighet, hastighet. Att det inte får ta lång tid att ladda hem materialet. Bara för att det är arbetsgivarens sajt gör det mig inte mindre stressad, dessutom kostar det pengar att skicka onödig trafik över nätet – särskilt om någon ansluter med mobil som har surfpott.
  4. Upptäcka istället för navigera. Kanske inte så lätt men det är bra om man kan ingjuta lite upptäckaranda i hur informationen är strukturerad.
  5. Det viktiga i fokus. Slösa inte med folks tid, ge dem vad de vill ha direkt. Det är dels allt viktigare ju mer fjärran den perfekta ergonomiska arbetsplatsen blir men också för att det är onödigt att spilla tid på något som inte är produktivt.

Förutom titeln med UX i sig så var Åsa otroligt befriad från att slänga sig med branschtermer. Kan inte komma på att jag noterat att någon bara kört klarspråk rätt igenom en hel föreläsning. Imponerande!

Från Uppsala Universitet kom Emil Öberg och han hade gjort en kul rebus som uppmuntrade till att våga släppa den senaste iterationen av intranätet även fast den inte var perfekt. De har jobbat en del med observation av användarna, det finns en del att finna där om inte annat för att få reda på nya saker att bygga för intranätet som kan automatisera onödiga arbetsuppgifter. Emil drog ett exempel med att någon anställd la mycket tid på att kombinera PDF-filer vilket rimligen kunde förenklas på massor av olika sätt. En tekniskt bevandrad person kan nog ofta se potential om man bara släpper sin egna dator och möter folk i deras naturliga habitat när de gör verkliga arbetsuppgifter.
Emil var nog först ut att nämna att man bör se på intranätet/applikationen som ett hinder mellan användaren och det denne försöker få gjort.

Dag två, den på engelska, inleddes av Sharon O’Dea (Standard Chartered) som var först ut att prata lite om mobilitet. Det var mycket mobil agenda, som att göra slut på kontorstyrannin, att mobilitet gör att de anställda inte slutar och att man bör premiera de anställda för vad de får gjort och kanske inte för att de dyker upp på kontoret.

Björn Böller från Swiss Mobiliar pratade användarcentrerad design. Deras intranät var en av tio som vann Nielsen Norman Groups intranätpris 2013 så något har de definitivt gjort rätt. Jag som aldrig läst tyska hade lite uppförsbacke, men enkelheten i de sociala funktionerna var imponerande och de var nog ett av de första exemplen jag sett på extern funktion på intranätet. De hade nämligen integrerat en widget för att söka reda på tågavgångar, något de placerat på startsida på intranätet. Skitbra! Blir nyfiken på hur motsvarande med Västtrafik skulle se ut på VGR:s intranät – om man nu lyckas förhandla loss plats från all uppifrån-å-ner-info vi har på just startsidan.

En buzzwordsutmärkelse kanske borde delats ut till representanten från IBM, som körde en film med så många termer att man blev galen, men den hamnar nog ändå hos hon som använde ordet viral. Det är irriterande när folk slarvar med språket på det viset. Viralt är något som händer, det är inget man kan köpa eller planera. I detta fallet användes ordet i en mening för att tipsa om att man bör ha med sina early-adopters för att bli virala med sitt projekt/budskap/wooteva.
Användandet av buzzwords, som Intranet 3.0 och annat med tvetydig innebörd, brukar sammanfalla med ett stort överflöd av innehåll på varje presentationsbild. Jonas Söderström började hota med att döda en kattunge per bild med åtta punkters text, vilket jag tyckte var motiverat då många grejer var svåra att läsa för oss halvblinda på första raden.

Det jag däremot inte hörde ett knyst om, och saknade lite, var bland annat något om intern URL-strategi. Kanske lite mer om teknisk arkitektur, men min känsla var att det mest var jag som har en nutida teknisk bakgrund.

Intranätverk 2013 var väldigt bra i delar och helhet. Jag ser fram emot nästa år.
(Får se om jag orkar vada igenom mina anteckningar från torsdagens workshops med Kristian Norling och Mark Morrell).

Tack Kristian för ett bra arrangemang!

Mer om/från konferensen Intranätverk

1 thought on “Reflektioner efter årets Intranätverk

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *