Close
Facebook blockat

”Sluta surfa med mobilen då, använd datorn istället!”

94% av 16-åringarna brukar använda mobilen för att ansluta till internet enligt årets undersökning gjord av Statens medieråd. Det rimmar rätt illa med förutsättningarna för den digitala arbetsplatsen, som nya podden Offentligheten nyss tog upp, då tekniken på arbetsplatsen sällan lever upp till förväntningarna. Vi har ju lärt oss hur smidigt det kan vara med teknik, appar och sådant genom att nästan alla har smarta mobiler. Dessutom har vi ett personligt inflytande över vad vi använder och alternativet att använda samma verktyg på jobbet är mycket lockande. Så fungerar inte IT inom organisationer.

Hur tänker sig de flesta organisation kunna attrahera dessa ungdomar som anställda i en snar framtid?

Själv jobbar jag med webb så jag har alltid haft speciella behov, som att kunna installera saker på min jobbdator och praktiskt taget hela webben är arbetsrelaterad för mig (till skillnad från en kirurg).
Jag börjar dock bli allt mindre unik då väldigt många fler är digitala kunskapsarbetare idag och förväntas hålla sig ajour inom och utom organisationen med allt som rör yrket. Modern omvärldsbevakning, inhämta kunskap och kommunicera angående jobbet med folk utom organisationen.
Webbplats delvis blockeradRedan här stupar man på att IT-organisationer inte gillar Skype eller andra program, tjänster som Twitter & Facebook. Ofta har man ett webbfilter som godtyckligt (med republikansk-amerikansk moral) stoppar åtkomst till delar av internet.

För att få Skype installerat kan man få slita i flera månader, bara för att senare upptäcka att ingen bryr sig när de råkar strypa all trafik på protokollet Skype använder.
Hörde nyligen en anekdot av en kollega som väntat 11 månader på att få Adobe Premiere åter installerad på sin jobbdator. I den normala konfigurationen ingår inte videoredigering och att ha beredskap för att kommunikatörer, pedagoger mfl behöver lite flexibilitet för att få sitt jobb gjort finns inte.

IT-organisationer har ibland egen mytbildning och upprättar egna sanningar. Den jag krigat mest mot är att det skulle finnas ett beslut mot användning av Twitter och Facebook. Varje gång jag felanmält strul med liknande tjänster får jag höra att det finns beslut om blockering. Kontringen med att få se det beslutet brukar bemötas av förvirrat mumlande.

Att få en sida, som Ridestore.se, att inte blockeras av produkter som Websense kräver en ansökan om rättning av blockeringsklassificering till IT-supporten. Det kan ta flera dagar att få åtkomst till en felklassificerad webbplats. Själv tittar jag på sidor som Ridestore för inspiration om webbdesign, men det finns gott om tillfällen man inte släpps in på små bokhandlar, inte kan se på presentationer på Slideshare eller vilken sajt eller tjänst som helst vi alla är vana vid är guld värda i arbetssammanhang.
Youtube-klipp blockeras, vilket på ytan verkar vara på grund av ”känsliga ord” som förekommer på sidan – alltså ord som är känsliga för någon som bokstavstroget följer efter gamla testamentet levnadsregler.

Idag såg jag dock ett gott tecken på ett av min arbetsgivares intranät. SU vill rekrytera en medicinsk informationsdirektör (CMIO – Chief Medical Information Officer).
Sjukhusdirektören beskriver bakgrunden så här:

”Sedan jag började på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i höstas har många, många av er som arbetar här kontaktat mig och beskrivit hur svårt det kan vara att nå adekvat medicinsk information i det direkta patientarbetet. Flera har också beskrivit hur lång tid det kan ta att logga in i systemen, som ofta inte kommunicerar med varandra. Många tycker också att de IT-system och administrativa rutiner vi har, till exempel för månadsrapporter och semesteransökningar, tar tid och dränerar på energi.
[…] ”

Inte sällan förs debatten i Göteborgs-Posten (se punkt tre) [1][2].
Den här rollen förväntas nog bli en kravställare som mer än IT-direktören fokuserar på användbarheten och rimligheten i den digitala arbetsmiljön. IT behöver nog utmanas av en mellanpart som de inte kan dribbla bort genom vagt snack som produktstrategi och annat som inte fokuserar på verksamhetens behov.
Mikael Hansson på VK-bloggen skrev något relaterat om de nya yrkesrollerna som blir allt vanligare. Chief Data Officer och Chief Digital Officer tar han upp. I min värld är det hur logiskt som helst. Data-versionen jobbar med harmoniserad och strategisk information, metadata och hur detta ger nytta till verksamheten. Digital-versionen bidrar till strategisk utveckling och digitalisering, bland annat genom att massera fram nya strategier och vägledningar när så behövs – exempelvis, om VGR haft en sådan skulle denne redan fixat en mobilitetsstrategi, eller kanske en strategi för öppna data, och låtit IT-organisationen hantera datahallsstrategin i lugn och ro.
Just nu faller många frågor mellan stolarna och möjligheter missas. Trögheten i öppna data-sammanhang som Vinnova försöker få fart på tror jag beror på avsaknaden av IT-mogna strateger på rätt plats i organisationer. Att ansöka om pengar för öppna länkade data lär ju falla under Cheif Digital Officer.

Teknik och IT är en del av upplevelsen av arbetsplatsen, det är en fråga HR-avdelningen borde bestämma över och inte IT. IT-stöd ska vara ett stöd som hjälper till. Alldeles för ofta är IT mest i vägen, organisationen beter sig som en grinig myndighet och en källa till frustration för de som försöker uppfylla verksamhetens syfte…

Jag ser fram emot den här utvecklingen, det blir fler versioner av sanningen kring det som populärt kallas för IT. Mycket kan bara bli bättre.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.